Hej ni alla, och just du som läser detta!

Coronan kom opassligt. Den passade inte alls in i mina planer. Vi håller på och säljer vårt hus och jag renoverar mitt nya hem. Skulle ha behov av att springa runt och välja färger och material, men väljer att inte göra det, utan får avvakta i stället. Med mycket.

I stället kom coronavardagen. I stället får jag nästan nypa mig i armen, för att begripa att det här verkligen är sant och händer på riktigt. Jag inser att jag är privilegierad, vars uppgift är att "stanna hemma". Varannan vecka har jag mina pojkar hos mig och då har vi distansstudier. Vi har byggt upp ett schema, som vi följer under dagen. När den yngre gjort dagens skoluppgifter går vi tillsammans igenom skoluppgifterna. Lunchen brukar vi tillaga tillsammans, vilket är roligt och lärorikt. Vi prövade även på att baka havrerieska med recept från Marthaförbundet. De blev riktigt goda.

Jag är oftast en social person med många järn i elden och plötsligt stannar allt upp. Interaktionen med alla vänner, som hände av sig själv tidigare finns inte mera. Det är lyx att se andra människor under sin dagliga coronapromenad. För att pigga upp mig själv har jag varje dag under min promenad som mål att ta en vacker bild av naturen med telefonens kamera. Det blir roligare på det sättet. Och jag hittar fortfarande många nya ställen i min näromgivning, trots att jag bott här sedan jag var ung. Gemenskapen värmer, många människor erbjuder sin hjälp till behövande under dessa tider.

Utöver jobbsamtal ringer jag nästan dagligen till min mamma och till min bästa vän. Det upprätthåller en känsla av normalitet i allt detta absurda. Många av de normalt fysiska mötena flyttas nu så småningom till Teams istället (=möte via dator eller telefon). Vi har även kommit överens med några av mina vänner att ha en telefonvideoträff en gång i veckan, där vi uppdaterar varandra om vad som hänt i våra liv under veckan som gått. Det känns roligt att ha det inprickat i kalendern och är något att se fram emot. Försöker också varje dag ringa till någon, som kunde tänkas bli glad över ett samtal. Jag blev även kontaktad av en av Marthatidningens reportrar, som intervjuade mig om min utbildning till tesommelier i Kina i slutet av förra året. Det kan ni läsa om i nästa nummer av Marthatidningen.

Kreativiteten på webben är stor under denna exceptionella tid. Jag har hittat en grupp med tips på olika kulturella evenemang (Karanteeniklubi på Facebook), som man kan ta del av via datorn. Tittade bl.a. på operans balettversion av Pippi Långstrump och konserten med Andrea Bocelli. Det har också grundats en grupp på Facebook med flera olika avgiftsfria jumppapass (MyBnBLive), som man kan delta i under dagens gång. Jag försöker se till att delta i några av dem, på morgonen, under en paus under dagen och på kvällen. Det känns bra, när också kroppen får röra på sig.

Vi klarar detta. Tillsammans.

Annika Knekt-Ahtinen
styrelsemedlem