Funderingar medan jag gjorde webbutställningen Helsingfors svenska Marthaförenings minnesbilder 1899–2020 – på distans

Den 12.3 packade jag för säkerhets skull ner min bärbara arbetsdator och en stor hårdskiva med bl.a digitaliserade fotografier från Helsingfors svenska Marthaförening (HsM).

Den 13.3 stannade jag hemma. Jag har varit hemma sedan dess. Jag känner mej väldigt lyckligt lottad, jag är frisk trots att jag hör till riskgrupp pga bl.a. astma och allergi mot många antibiotikor och penicillin. Så jag måste undvika att bli sjuk i Covid-19 till varje pris.

Uttråkad? Nej inte alls. Jag har fått jobba på distans med att planera och göra Helsiningfors svenska Marthaföreningens minnesbilder 1899-2020. Många fotografier hade jag redan skannat till den kommande fina historiken som Aapo Roselius skriver och nu fick jag bildbehandla för att de skulle kunna sättas ut på webben.

Många minnen kommer fram igen. Min förundran över hur kvinnor i över hundra år varit med och utvecklat vår vardag genom att sprida kunskap. Men inte bara det, så fort samhället har genomgått en kris – krig eller ekonomisk – har marthorna varit snabba att hjälpa till. Allt från tusentals paket till soldater med stickade sockor, vantar, halsdukar och sydda tofflor, kalsonger, kappor och hästtäcken till att samla ihop mammakassar med babykläder mm till nyförlösta papperslösa mammor.

HsM hade arbetsförmedling och hemsysterskola (som Helsingfors stad tog över) Under krigen ordnade någon krets matbespisning för barn i Berghäll. Andra tog kontakt med stadsdirektören (Erik von Frenckell) och fick lov att på Stadion ha ett tillfälligt sommarhem för permitterade soldater. Då tog marthorna och samlade ihop sängar, sängkläder och dessutom höll de matbespisning där. Gunilla Östens skriver i Helsingfors svenska Marthaförening 1929-1949 ”Efter vinterkriget var ännu många frontsoldater i behov av läkarhjälp och vila eller ett hem, dit de kunde återvända. För dem öppnade Helsingfors svenska Marthaförenings soldathem i Stadion sina dörrar. I spetsen för soldathemmet stod fru Maggie Dittmar, biträdd av många hjälpsamma marthor. Hemmet hölls öppet från den 6 april till den 1 juli 1940 och hade under den tiden härbärgerat 1200 soldater. Allmänheten kom ihåg soldathemmet med mångahanda gåvor. Föreståndarinnor för hemmet var fruarna Anne-Marie Blomstedt och Agneta Olin.”

Gunilla Östenson skriver vidare: ”Gränshjälpen låg Martha varmt om hjärtat. Föreningens ordförande, fru Aili Lindfors (Wessberg), som en tid fungerade som ordförande för Helsingfors Beredskapskvinnor, startade och ledde en insamling till förmån för anskaffande av kor till hjälpbehövande barnrika familjer i gränstrakterna.

I samma syfte anordnades 1941 en konsert av Karin Juel i Konservatoriet och föregående år en talrikt besökt programafton i Konservatoriet med trevligt program. ”Kottbykretsen anordnade i Hemvrån en ”koafton”, och genom försäljning av ”kokort” – som Tove Jansson ritat - insamlingar och enskilda bidrag – doktor Henna Rydh från Stockholm och professor Oiva Soini m.fl. gav bl.a. var sin ko som gåva – kunde Martha 1940 i samverkan med övriga beredskapskvinnor överlämna ansenliga bidrag för bispringande av familjerna i gränstrakten.” (Enligt årsberättelsen 1940 bidrog HsM med 44 000 mk.)

Om du är intresserad av att läsa mera så titta in på Arkivråttan Martha - som jag startade 2014 då jag satt och ordnade upp Helsingfors svenska Marthaförenings arkiv i Hemvrån. Hela arkivet hade legat tryggt i åratal Hemvråns fiffiga soffor (med djupa förvaringslådor) och i kistan.

Nästan 12 hyllmeter blev det. Nu finns arkivet i tryggt förvar i Svenska centralarkivet. Vi har öppet för besökare och forskare så om du vill titta igenom verksamhetsberättelserna eller någon krets dagböcker eller protokollböcker – välkommen. Våra öppettider hittar du här.

Arkivråttan Marthas mening var i början att ge mera information om kalenderbilderna till den kalender jag gjorde till HsM för år 2015. Men jag har fortsatt fylla på bloggen med intressanta fynd och råd om arkivering.

Distansjobbet har också inneburit att jag fått lära mej nya saker om olika mötesplattformer. Jag har t.o.m. fått ge flyttråd i vilken ordning en del arkivbildare ska packas eller om något kan gallras per distansmöte på Zoom och Facebook messenger och mobil såklart. Ja, Svenska centralarkivet ska flytta, den 15.5 kommer flyttexperterna och monterar ner bibliotekets bokhyllor och så far kontoret iväg. Källarmagasinet flyttas i juni, nästan 1 km handlingar, foton, fanor, affischer, ljudband, mikrofilmer får ett nytt hem i nya arkivdugliga utrymmen som uppfyller Riksarkivets anvisningar.

Så tråkigt och inget att göra – nej tvärtom. Jag jobbar ju mera intensivt när jag inte kaffesällskap eller lunchsällskap. Vi håller tät kontakt per mobil och e-post så inte känner jag mej ensam heller. Jag får riktigt se till att jag slutar jobba i tid – för det finns alltid nånting som jag ännu kan göra och det är så lätt när datorn är hemma.

På kvällarna virkar jag och njuter av Metropolitan Operans gratisföreställningar varje kväll. Sitter emellanåt på piskbalkongen i kvällssolen – och gör olika små gymppaprogram jag kommit på så jag inte helt ”försoffas”. Ut på promenad emellanåt då ingen annan är ute ...

Om nu någon tycker hen inte har nånting intressant att göra så OM det ligger en drös med fotografier, brev och andra handlingar; Ordna upp dem. I synnerhet foton, både pappersfoton och digitala. Se våra råd om hur du ordnar dem enkelt på http://svenskacentralarkivet.fi/kort-arkiveringsguide-2/fotografier/. De bästa digitala fotona kan du göra trevliga fotoböcker av. Eller åtminstone ta pappersfoton av – tex Ifolor gör arkivdugliga foton.

Ta vara på dej – skydda dej!

Trevlig vår, sommar och höst önskar Helena Kajander, byråsekreterare Svenska centralarkivet, medlem i marthakretsen Elvan.

Violens arkiv, Helsingfors svenska Marthaförening / Svenska centralarkivet Foto Helena Kajander