Eftersom aktivism kan väcka många olika känslor börjar vi med att definiera ordet. Ordet aktivism kommer från latinets "actum", som betyder handling och det är det vad aktivism handlar om: att göra något. Aktivism betyder att man arbetar för att förändra samhället eller påverka i en viss fråga och här har hela martharörelsen sin grund: målet har från början varit att sprida bildning till alla kvinnor i Finland. I vår 125-åriga historia ser vi otaliga exempel på aktivism. Husmorsaktivism är ett exempel, marthorna hade en viktig roll i att sprida kunskap om näringslära och bidrar med nödhjälp under kristider. Martha-aktivismen är grundad i det praktiska, i vardagskunskaper. Det är en form av aktivism som inte alltid är högljudd, även om den kan vara det, men som är konsekvent och målmedveten.

Helsingforsmarthorna har också varit samhällsaktivister. Vi tar oss tillbaka till början av 1900-talet för att hitta det tydligaste exemplet. I början av det förra seklet visade det finska folket sitt missnöje över den ökande förryskningen. Man började kräva större inflytande, pressfrihet och inte minst rättvisa val. Även om själva föreningen Martha alltid varit politiskt obunden var många marthaprofiler aktiva i motståndsarbete. Många av de ledande personerna i Martharörelsen var även med i Kvinnokagalen, en hemlig organisation som från och med 1902 organiserade kvinnor till passivt motstånd mot förryskningen framförallt genom att sprida information. 

Det stora missnöje kulminerade år 1905 i en stor generalstrejk, då hela folket kom samman. På bara några dagar spred sig strejken från Helsingfors ut till hela landet: fabriker, butiker, skolor, post, tågtrafik – allt stod still. Strejken och det gemensamma ropet på demokratiska reformer ledde till resultat. År 1906 förde med sig stora förändringar för Finland. En enkammarlantdag – det som idag är vår riksdag – med 200 ledamöter inrättades och en allmän och lika rösträtt för alla finska medborgare som fyllt 24 år infördes. Finland blev därmed det första landet i Europa att ge kvinnor full rösträtt och rätt att kandidera i val. På en gång ökande antalet röstberättigade mer än tiofallt, från 120 000 personer till 1,3 miljoner. 

En kvinna röstar i valet 1907.

När kvinnorna fått rösträtt var det dags att gå vidare till nästa steg: att få alla kvinnor i landet att använda sin röst. Inom martharörelsen talade de ledande marthorna starkt för att rösta. Fanny Hult, dåvarande ordförande i föreningen Martha, uppmuntrade medlemmar både till att ställa upp i valet och ge sin röst. ”Med friskt mod till arbete för det stora gemensamma hemmet, fosterlandet!”. I de politiska beslutsorganen kunde man ännu bredare påverka i frågor som berörde hem, familj och samhälle. Det talades även mycket om att vi alla är del av en större helhet: ”När vi nu får rösträtt, då utvidgas våra plikter utöver hemmets gränser”, poängterade Dagmar Neovius. 

Procession från Nikolaikyrkan till Kejserliga slottet går över Senatstorget under öppningen av Finlands lantdag den 25 maj 1907 i Helsingfors.
Foto: Signe Brander / Åbo Akademis bildsamling

1907 var det dags för det första valet av den nya lantdagen. Hur många marthor som ställde upp i valet förblir oklart, men 70% av de röstberättigade i Finland använde sin röst. Av de 200 som blev invalda var 19 stycken kvinnor och minst tre av dem marthor: Lucina Hagman, Aili Nissinen och Dagmar Neovius blev invalda från två olika partier. Det faktum att de ställde upp för olika partier säger också något om oss marthor – vi kan ha likadana grundvärderingar och ändå tycka olika i frågor och saker, och det är en rikedom. I maj 1907 fylldes Senatstorget i Helsingfors av människor som ville bevittna ett historiskt ögonblick, öppningen av den nya lantdagen. Bland åskådarna fanns också utländska journalister, ditresta för att för första gången någonsin se kvinnor ta plats i ett enkammarparlament. Kvinnorna i Finland skrev historia. 

Invalda kvinnor i lantdagen 1907.
Foto: J. Indurski / Museiverket